Carina Berg: ”När Kristian inte fattar min outfit, vet jag att jag är rätt ute”

Hon har hittat kärnan i vänkretsen, i bostadsområdet och framför allt i sig själv. Fast mest gillar vi Carina Berg när hon klär ut sig till drinkpinne eller Rivieran-tant.

Från Åkersberga till inbiten innerstadsbo

Trots sina stora framgångar som programledare konstaterar Carina Berg att hon innerst inne fortfarande är en mesig tjej från Åkersberga – även om hon idag är en inbiten innerstadsbo som saliverar över 117 000-kronorssoffor på Svenskt Tenn när hon unnar sig en ledig vardag.

”Men man kan inte ha så dyra möbler hemma att man vill strypa sitt barn om han spiller mjölk på dem. Fast mesig har jag nog aldrig varit. Jag klättrade så mycket i träd när jag var liten att jag ofta hade lapp för ögat, för jag fick så mycket bark på hornhinnan.”

På tal om trädklättring så valde Carina att tillsammans med sin man Kristian Luuk, deras gemensamma son Holger och Kristians två barn från en tidigare relation, att förra året sälja förortshuset med den stora trädgården och flytta till en lägenhet i centrala Vasastan.

”Jag längtade tillbaka till stan och till mina kompisar”, förklarar Carina. ”Jag saknade det spontana umgänget en tråkig pannkakstisdag.”

Jobbat för att bli bekväm i det offentliga

Den avslappnade attityden gör att hon utstrålar säkerhet och självacceptans, men Carina berättar att hon har fått jobba på att känna sig bekväm i den offentliga rollen.

”Om någon inte tyckte om det jag gjorde så tyckte de inte om mig, det var så det kändes”, berättar hon.

Med hjälp av psykoterapi har hon lärt sig att bli mindre sårbar, genom att försöka sätta upp en spärr mellan sitt publika jag och sitt innersta rum.

”Det handlar bara om att värna om vissa delar av mig. Den delen jag plockar fram är fortfarande jag, men kanske inte den minsta, yngsta personen i mig.”

Vågar testa och utmana med klädstilar

Carina huttrar till.

”Jag hatar att vara obekväm och att frysa, det är alltid grunden till hur jag klär mig”, förklarar hon.

Hon har svårt för plagg som känns trista och förutsägbara, istället vill hon att hennes look ska framkalla associationer. Ena dagen är hon klädd som en 80-talstrollkarl, nästa som en drinkpinne eller en drogad sjörövare.

”Alla människor har ett behov av att låta kläderna spegla vem man är och jag vill inte vara så inställsam. När jag och Kristian ska på fest och han säger ’jag förstår det inte, jag fattar ingenting’ om min outfit, då vet jag att jag är helt rätt ute.”

Hel sommar som alkoholiserad Rivieran-pensionär

Det tråkigaste med att vara vuxen är att vi slutar klä ut oss, anser Carina, som gått igenom många modemässiga faser.

”En sommar klädde jag mig som en alkoholiserad Rivieran-pensionär, med sjal i håret och stora glasögon med guldsnöre. Jag hade också ett halvår när jag såg ut som en ryttare, med höga stövlar, tajta jeans och proper kavaj. Helst ville jag ha en piska också, det hade varit så roligt att löpa linan ut.”

Piskan är ett återkommande tema när man pratar med Carina Berg, främst den osynliga, lutheranska varianten som manar henne att ”jobba mer, jobba hårdare, jobba längre dagar”. Hon har höga krav på sig själv, men menar att hon drivs av lust.

”Det gör att jag jobbar mycket hårdare än om jag hade haft tråkigt”, säger hon.

Inte för att Carina Berg saknar talang. Hennes superskill, som hon kallar det, är att läsa av människor. Hon ser när de ljuger eller vill dölja något, när de blir sårade eller upprörda. Det är till stor nytta i rollen som programledare för Bergs bärbara talkshow, där hon besöker kändisar på deras arbetsplatser för att intervjua dem i deras naturliga miljö.

”Jag har ett stort behov av trygghet och har en teori om att man kommer närmast sin kärna om man är trygg, så jag försöker skapa en sådan miljö för dem jag intervjuar”, säger hon.

Men den inkännande ådran kan också vara en förbannelse, eftersom det blir tungt att bära andra människors känslor.

”Folk öppnar sig jättemycket, vilket är spännande och fascinerande. Jag hoppas att de inte tycker att jag lyssnar och sen bara drar, men det är svårt att göra någon uppföljning – jag hinner ju knappt hänga med i mina vänners liv. Det fanns ett tag då jag inte gjorde det och så vill jag aldrig ha det igen”, säger hon.

Närmaste först och främst

Tid är en bristvara när alla drar i en och Carina tvingades till sist fastställa vilka i hennes liv som var viktigast: familjen och de fem närmaste vännerna. Onödiga extrajobb och middagar med ytligt bekanta fick stryka på foten.

”Jag drog åt snaran, helt enkelt. Det låter krasst, men jag funderade på vilka som är i min kärna. Jag träffar gärna alla kompisar i den stora periferin också, men först och främst måste jag hinna med mina närmsta.”

Läs vår intervju med Charlotte Perrelli här

Tillbaka till Lyko Magazine's startsida

2014-11-21